onsdag 30 juli 2008

Alfiz, en av Cartagenas pärlor.



Av alla hotell vi bodde på under resan genom Colombia, fanns det ett som var lite extra...visst var Ecohabs i Tayrona lyxigt och extremt vackert, likaså Duruelo i Villa de Leyva...och det var absolut inget fel på Hamilton i Bogota...m.fl...men hotell Alfiz i Caratagena gav en ”hemkänsla” som lyfte det från bra komfort till verklig lyx!

Hotellet var en vackert renovera tvåvåningsbyggnad i Cartagenas gamla stad (Centro Historico), varje rum var designat med ett tema ur stadens och Colombias historia...och mycket, mycket vackra.

...men det som lyfte Alfiz det där lilla extra, var den underbara personalen och ägarnas kunskap och servicekänsla...



...muchas...MUCHAS GRACIAS!



Carolina och Eduardo Tovar.

Roque, Rosmary, Pedro, Carolina, Alicia, Nelsy och Harold!



Abrazo!



...ännu en av Caribiens pärlor...Hotell Alfiz (ordet Alfiz betyder valv)...njut av bilderna

och dröm er dit!



















tisdag 29 juli 2008

Karibien, "Jack Sparrows" hemtrakter.

Isla del Baru och Isla del Rosario, två av den Karibiska övärldens pärlor.

Colombia har kust utmed Karibien i nordöst och utanför Cartagena ligger ett tjugotal öar och man bör inte missa en tur ut dit.

Den största ön heter Isla del Baru och till dess nordliga del begav vi oss en tidig morgon. Resan med båt tog ca en timme och vi möttes av hotellets ägare Juan Jose, som också jobbar som dykinstruktör. En utbildning för dykarlicens inklusive helpension kostar ca 3000 Skr.

Efter det att vi installerat oss på rummen och bekantat oss med omgivningen tog Juan med oss till det stora akvariet på Isla del Rosario. Vi såg en skön Delfinshow och guidades runt i akvariet, de födde bl.a. upp rev- och tigerhajar som sedan placerades ut i havet. Många fiskare dödar haj i onödan, så denna utplantering är nödvändig för att bibehålla balansen i havsmiljön. Det finns även en möjlighet för de som önskar att bada och simma med Delfinerna.

Efter besöket på akvariet åt vi lite Hummer och fick sedan en rundtur med båt till de olika öarna. Hela området är naturreservat och fiskeförbud m.m. råder, däremot är det fritt att dyka, snorkla och njuta visuellt av det Karibiska havets alla gåvor. Att dyka bland reven som omger öarna är verkligen en upplevelse och vattnet är kristallklart.




Reven täcker stora områden runt öarna och det bildas därför aldrig så stora vågor att de slår sönder öarna, dess bebyggelse m.m. och man såg ofta hus även på små öar och invid stränderna.

Vi fick också en rundtur i mangroverskogarna som täcker en stor del av Isla de Baru innan vi återvände till hotellet.



Att ta en tur i kanot genom mangroverträsken om natten när vattnet vid varje paddeltag lystes upp av enorma mängder självlysande plankton är en sagolik upplevelse.

Vi bjöds på en utsökt middag där huvudrätten var Barracuda, en rovfisk med utmärkt smak som Juan harpunerat natten innan någon sjömil utanför reservatsgränsen.



Jag fick omedelbart en vän och följeslagare på ön, han var med nästan överallt, när jag badade, snorklade och promenerade längst öns milslånga vita sandstränder, Borracho (namnet betyder ”fyllot” på spanska), en mycket trevlig hund.




Öns djurliv var inte så intensivt om man bortser från alla fåglar och havslevande djur, där fanns inga ormar och väldigt få insekter, vindarna blåste bort moskiterna. Vi såg däremot en hel del fjärilar, oerhört vackra sådana och stora som sparvar. Men jag mötte och plockade bl.a upp en del djur när jag "snorklade"...det var inte alla som gillade mig, denna eremitkräfta blev riktigt sur och försökte stjäla ett finger av mig.

Andra var fredligare.

Natten är lång i Karibien, ca tolv timmar mörker, men natthimmlen är fantastisk, man ser alla stjärnor och man sov gott även i en hängmatta under bar himmel, med vågornas, fåglarnas rogivande bakgrundsmusik.

Solnedgångarna och soluppgångarna var en skönhetsupplevelse och jag hade inte blivit speciellt förvånad om ”Jack Sparrow” dykt upp med ett galet, härligt leende och en flaska rom.

Mvh Thomas.








måndag 28 juli 2008

Några utflycktsmål i Boyacá distriktet.



Lanskapet runt Villa de Leyva är lika vackert som staden, bergen och den ibland ökenliknande ”torra tropiska regnskogen” (som är den korrekta geografiska benämningen) har mycket att bjuda. Underbara små sjöar som Iguaqe sjön, ”the Blue Ponds” och Pozo de la Vieja. Det finns möjlighet att hyra bra och vältränade ridhästar om man vill upptäcka naturen från hästryggen och terrängen är mycket lämplig för dagsturer via ”hovkraft”. För den som vill syssla med tuffare idrotter finns möjligheter till bl.a. bergsklättring och en tur över bergen med en ”mountaine bike”. Vår guide, Santiago, har tillhört världseliten på terrängcykel, så jag avböjde hans inbjudan till en tur upp i bergen. Jag var både otränad och ovan vid den höga höjden i området, ca 2400 -3300 m.ö.h., så jag hade förlorat utmaningen i samma ögonblick som tanken föddes! Du hittar vackra vattenfall som La Periquera i floden La Cebada en mil utanför staden. Nationalparken Iguaqe (Santuario de Fauna y Flora de Iguaqe) m.m., området är också geologiskt och naturhistoriskt intressant med mängder av fossila fynd. Mest känt är fyndet av en nästintill perfekt bevarad Kronosaurus boyacensis, en nio meter lång havslevande dinosaurie. En havens Tyrannosaurus Rex som levde för ca 125 miljoner år sedan. Idag har man byggt ett museum ovanpå fyndplatsen och har även en ganska stor samling av andra fossila fynd från området. Museet ligger ca 5 km väster om Villa de Leyva, på vägen mot byn Santa Sofia. I anslutning till museet hade några ur lokalbefolkningen slagit upp ett par ”torgstånd” och sålde där egna fynd, som fossila snäckor, Bergskristall, Ametister, Safirer (Lapis Lazuli), Bärnsten m.m. Jag hittade en hel del som kom med hem, bl.a. en stor Bärnsten med en spindel fångad för evigt i den förstenade kådan.



Rundturen i området avrundades med ett besök i den berömda Saltkatedralen 183 meter under ett berg utanför staden Zipaquira. Här har man brutit salt sedan indianerna började brytningen för ca 1500 år sedan, dagligen bryts ca 500 ton. I denna saltgruva har man byggt en fantastisk katedral. (Det finns ytterligare en äldre katedral, men den är stängd sedan några år p.g.a. rasrisken). De fyra pelare som ”bär upp” katedralen har en omkrets på ca 50 meter, om ni tänker på scenerna i filmtrilogin om ”Sagan om Ringen”, de från salarna i dvärgarnas gruvor, får ni en uppfattning av katedralens storslagenhet.




söndag 27 juli 2008

Lite om Colombias vackra små bergsbyar m.m.


Under resan med bil till Villa de Leyva besökte vi bl.a. Ráquira, en i Colombia mycket känd hantverksby specialiserad på keramik och textil. En stad värd ett besök.



Santiago Peláez, ovan ser ni honom bära sin cykel efter en utflyckt på ön Isla de Baru, var vår guide på resan till Villa de Leyva. Han var delägare i resebolaget Kajuyali, specialiserade på äventyrs- och upplevelseresor. Santiago tog ledigt några dagar och guidade oss genom Boyacá distriktet norr om Bogotá.
Vi besökte bl.a. hans morfars hemby Cucunuba. Vi åt mycket fina maträtter och njöt av det stilla lunket i denna typiska bergsby.




Jag köpte en mycket vacker traditionell Poncho i denna by. Ponchon är ett vackert handvävt stycke kultur, materialet är alpackaull av finaste kvalité. Skön att ha på sig en kylig svensk höstkväll.
Alpackans ull sticks inte som fårull och är otroligt varm, 30% varmare än den finaste fårullen från Merinofåret. Ulltypen är också mycket stark och lätt. Alpackaullen har också ett brett färgspektrum, det finns 22 basfärger, från rent svart, vitt, grått och brunt, med totalt ca 250 nyanser.

Alpackan var oerhört viktig för Andernas indiankulturer, men utrotades nästan helt av spanjorerna. Det fanns ca 90 miljoner Alpackor när spanjorerna kom. Idag är aveln framgångsrik och Alpackan hålls nu som husdjur på många håll i världen p.g.a. sin fina ull. Det är också ett vackert och fredligt djur.

onsdag 16 juli 2008

Villa de Leyva, en av Colombias många små pärlor!


Den lilla staden Villa de Leyva har ca 8000 invånare. Befolkningen mer än fördubblas över veckoslut, semestrar, när folk från bl.a. Bogotá tar en "andningspaus" här. Staden ger ett skönt intryck av att tiden stannat...

Mina bilder talar för sig själva...







Den lilla "hemlösa" hunden sov tryggt, ompysslad av stadens befolkning fick han och kompisarna mat, omvårdnad och "personalen" mockade också efter dem i skymningen. Denna omvårdnad av de fyrfota vännerna gav staden ytterligare ett av många positiva intryck hos mig.



Barnen lekte på det stora kullerstensbelagda torget, Colombias största med sina 14 000 kvadratmeter. Det kändes nästan som om man befann sig i 1600-talet. Exteriört har inte mycket förändrats sedan staden grundades 1572. 1954 blev staden ett nationellt monument över kolonialtiden och skyddad som ett arkitektoniskt reservat. Man får bygga nytt i staden, men då måste huset fullt ut smälta in i miljön.



Jag återkommer med fler inlägg om staden, dess fantastiska omgivningar och en hel del som distriktet Boyacá har att bjuda på. Villa de Leyva är bara en pärla bland många...väldigt många!

Mvh Thomas.